♥

En kväll i februari 2018 och jag hänger inte med i alla svängar.

Jag har en väldig tur i mitt liv måste jag nog våga medge,
även om det känns fruktansvärt jobbigt och stort att erkänna
INTE för jag har det bra utan för jag brukar ha en förmåga med
att ta ut saker för snabbt och då bryter allting samman,

jag brukar ha en sådan otur att när jag erkänner saker som är bra,

vågar se det som är bra så går hela världen i bitar framför ögonen

på mig och jag har en förmåga att falla ganska djupt.

 

Jag har kommit långt i mitt liv på dessa snart 4 år med mitt hjärta, min Jimmie.

Jag kan inte riktigt förstå att det snart är 4 år tillsammans, liksom var tog de åren

vägen ? sen jag flyttade tillsammans med honom för ja ungefär 3 årsedan har mitt

liv gått såååå fort, det har varit upp och ner men mycket UPP. 

Kanske just för jag har världens mest trygga person vid min sida,

han som valt att lita fullt ut på mig, som valt att ge sitt liv med mig.

Som söndagen den 22 oktober 2017 valde att fria till mig,

och detta gjorde han inför hans fantastiska mamma och hennes fina man. 
som dagen innan frågat min mamma om MIN hand, för han vet hur mycket mamma
betyder och hur mycket hennes ord betyder.

 

 

Som valde att fullt ut lita på mig att vi tillsammans kunde ta oss upp ur, sprickor i livet

ta oss ifrån allt trasigt Tillsammans. I vår egen lövhögs kärlek, i vårt evighets liv.
på riktigt, hade jag från början vetat att det är såhär kärlek skulle vara så hade jag aldrig

velat vara med någon annan. 
men allt man går genom i livet, ger också det man till slut får. 

 

jag lever i världens kärleksrus, i en fantasi värld känns det som ibland. 
för det känns ibland som att det är för bra för att vara sant.

Han finns där i varje andetag, i varje snedsteg, i varje lyckorus i varenda del av mitt liv
han står där som det trygga bollblank, som den fina människa han är.

utan att klaga, utan att se ner på utan att ens tveka.
I varje andetag med honom vid min sida, känner jag trygghet, kärlek

och framför allt jag känner mig älskad så som jag aldrig någonsin känt förr.

 

Tillsammans har vi och kommer vi klara oss genom massor, vi är som gjorda för varandra och han

är verkligen den pusselbit som fattats mig.

 

NU går vi i bröllops planer och livet flyter liksom på, det är inte lång tid kvar tills vi står där

och ska säga ja till varandra, inför familj och vänner.
O jag som varit så anti att gifta mig i kyrkan ska gifta mig i kyrkan ? wow liksom.

ja jag ville mest dela med mig av lite såhär kärleksrus och kanske lite hopp, för ni som följt min

blogg har ju sett hur livet kan ta olika vändningar i livet, och se var jag står idag ? och mest säkert för

resten av mitt liv. 

var rädda om er, ta vara på varandra och sprid kärlek inte hat.