En stund av glädjerus .
Alltså, jag trodde aldrig att man kunde älska en människa så som jag älskar min gubbe. Jag trodde jag hade älskat högre än allting på jorden, jag trodde jag varit älskad av rätt person, men det här, det jag känner precis hela tiden, varje dag oavsett om jag sover eller är vaken, är med honom eller ifrån honom, det har jag då aldrig varit med om. Det verkligen värmer i precis varje liten del inuti min kropp, ut i tårna och sen tillbaka upp i huvudet. Jag trodde aldrig jag skulle kunna bli av med all min rädsla jag levt med så länge jag kan minnas, all ångest all panik och alla tankar, helt enkelt jag trodde aldrig jag skulle kunna bara vara, känna mig trygg och kunna säga rätt ut utan någon osäkerhet att jag är älskad och älskar förbannat tillbaka. Han står verkligen där i precis alla lägen, han tar emot mig i alla fall jag kan få åka på i mellan åt, han plockar ihop mig vid varje uns av strunt i skolan han stöttar, han peppar, han lyser upp varje dag med sitt leende och sina galet ljuvliga ögon . Vi har tillsammans ja i snart 3 år gjort otroliga förändringar med varandra, tillsammans med en kämparglöd jag aldrig stött på innan. Vi har tagit oss framåt på så otroligt många plan, och hemligheten är att vi kämpar tillsammans. Vi älskar varandra, vi gör det varje dag oavsett om vi har en dålig dag eller en toppen dag, vi pussar och kramar varandra varje dag, vi håller om varandra tättintill, vi säger peppade ord till varandra precis varje dag. Inget tjatande utan en ren vilja, en omtänksamhet, man är brydd på riktigt. Det känns overkligt på många plan än idag, för jag trodde aldrig att en kärlek kunde kännas och var såhär. Jag kan ärligt säga att jag tror absolut jag älskat innan, eller iallafall tyckt om, men det jag känner nu, är på riktigt, det är djupt och det känns rätt på precis alla plan. Han är ljuset, andetagen, precis ALLT. Han Jack och våra älskade katter <3 d ni . :)