♥

Suttit och läst genom gamla inlägg och ser framför mig hur jag rasat, klättrat och rasat igen. 
Denna gången har jag dock klättrat och verkar stanna, faller ja visst gör jag det men jag har ändå föttterna rätt stadigt på marken vilket känns galet, för att vara jag. Men det känns ju skönt samtidigt .
Jag hittade också ett gammalt inlägg om min förebild här i livet, Torey Hayden, och jag förstår var det har gått snett för mig, för jag slutade läsa hennes böcker slutade följa hennes arbete.

Men nu är det dags att ta tag i hennes arbete igen där jag samtidigt arbetar med mig själv och kan se min framtid lite klarare kanske. Jag älskar hur hon tar sig an människor hur hon utvecklas med dem och dem med henne.
Jag behöver börja läsa igen, ta en liten stund varje dag och varva ner till en bok istället för datorn, jag kanske kan lära mig sova bättre då.

Torey Hayden har i väldigt många år varit någon jag ser upp till jag har helt enkelt tappat henne på vägen, när jag tappade mig själv i vad jag trott varit kärlek, i vad jag trott varit bra och underbart. Men de har istället bara varit ännu en lärdom en bit på vägen. Idag känns det dock på riktigt som att jag hamnat precis där jag ska, med rätt människor runt mig, med kärlek och familj. Jag kan se vad som är bra för mig, vilka som är bra och vilka jag egentligen inte står så nära men inte vill eller har behov att vara ovänn med. 

Det är mycket kvar i livet som skall rättas till, små som stora saker mn det får komma efter hand o det är saker jag aldrig kommer kunna nämna, inte rakt ut. men folk som står mig nära kommer förstå när min text kommer ändras och då har mycket börjat hända, vilket jag hoppas händer snart. Jag kämpar för mig själv först o främst o min familj, min man o min styvson. för jag är rikare än många med mycket, jag har vänner jag har kärlek <3

 

 

var rädda om varandra. !