♥

Nu var det sådär ett tagsen igen, men ja har man hur mycket som helst o skriva om men inte kan så får man välja sina tillfällen .. !! 

 

å jag vet inte riktigt hur jag ska börja denna gången, för jag antar att det lär bli en jobbig stund för mig iallafall.
Men ganska behövlig .

Här om dagen började jag känna mig sådär tung i hela kroppen igen så fort jag såg någon med barn, eller läste något om barn mina vänner o deras barn osv. Jag antar att det är något som alltid på ett eller annat vis kommer jaga mig, ibland, genom hela mitt liv. Men jag lär mig nog med tiden att hantera det eller ? för det känns fan inte så ursäkta mitt svärande.

Det har snart eller ja i Decmeber gått 5 år 5 hela år sen min ängel försvann, det gick från världens lycka min dröm gick i uppfyllelse jag skulle få min egen dotter som en dag skulle lära sig o säga mamma och pappa.
Till att bli min värsta mardröm till det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv, drömmen, min ängel togs i från mig. 

 

Ibland känner jag mig riktigt rå som önskar att jag inte hade några vänner med barn, och då är jag tillsammans med en man som har barn, en son på 5 år. Ja det låter hemskt, men ändå önskar jag inget hellre än att ha dem allihop i mitt liv, jag älskar människorna och jag älskar deras barn. antar att det kommer springa med mig genom hela mitt liv, antar att det aldrig försvinner. men allt jag önskar är att hon kom tillbaka får vara i min famn, lära sig leva livet genom sin mamma och inte sin farmor i himlen..

Jag vill att det ska sluta göra sådär ont, o folk tittar galet på mig o har frågat men nu borde de ju ändå vara bättre ? MEN VA , hur kan ni ens säga så, förstår ni ens ? nej helt ärligt så gör ni inte det för då hade ni aldrig sagt så.

Ja jag har fantastiska människor runt mig, en fantastisk älskling och hans fantastiska son som jag älskar , men det tar inte bort smärtan av min ängel inte heller min saknad. Ja dem gör det lättare att leva vidare men jag har också mina dagar när jag bara ramlar . faller och slår i ganska hårt men ja jag tar mig upp det gör jag, men jag hade aldrig klarat det utan mina fantastiska människor runt mig .
aldrig utan min mamma och hennes styrka.

Men människors kommentarer gör det verkligen inte lättare och jag vet att ni inte menar något illa inte alla iallafall, men låt mig tala om det låt mig börja prata, hjälp mig då. om ni är mina vänner så snälla dra inte upp det själv. 

varje månad i stort sett så fort jag är sen med min mens tror jag att jag är med barn, och lika vilse blir jag av att jag inte är det, men samtidigt är det en lättnad att jag inte är det för jag är förbannat rädd.
så era kommentarer om jag inte ska ha snart eller era kommentarer om annat rörande <Engla gör det verkligen inte lättare och jag vet att en del av er inte menar något illa, men snälla ni försök :( 
Engla är inte bortglömd bara för jag väljer när jag orkar prata om henne, för hon finns i mitt hjärta i mina tankar varje dag varje sekund varje timme hela tiden.. !

 

Det gör ont att andas min Ängel, så ont .

mamma älskar dig och saknar dig <3