jag önskar jag kunde krypa tätt intill stjärnorna och bara vara.

Jag har underbara människor runt mig, underbar familj med en mamma pappa mor far fina svägerskor mitt hjärta mina extra " föräldrar o syskon" o vännerna är såklart inräknade i familjen därför skriver jag oftast bara familj för dem som överhuvudtaget har en plats i mitt hjärta eller betyder något för mig är min familj.
Men jag känner ibland längtan efter att komma här i från tyvärr gör jag verkligen det dock inte lika ofta som förr men känner fortfarande längtan efter att bara få lämna och vara med min dotter min Engla mitt allt. När jag känner så förstorar jag alla småsaker i mitt huvud och min kropp ger vika jag ger upp lite smått men sen har jag också en underbar sambo som ser mig som jämt är där, jag måste nog bara lära mig prata ordentligt när något är fel istället för att ta allting han eller andra säger på så stort allvar, jag vet att det är drf jag tvekar jämt för att prata ut ordentligt. jag vet att jag borde prata för att när jag väl pratat lite så känns det mycket bättre efteråt. Jag måste bara komma dit, och jag jobbar med det, verkligen. Jag fick för någon vecka sen hem Englas kläder eller ja jag bad att få hem dem nu, jag måste börja lära mig jobba med den biten också, fast jag inte riktigt vågar. Jag har inte varit hos henne på länge och vågar inte heller men har iallafall bestämt mig för att gå dit i februari vara med henne en stund och försöka börja jobba med mig själv min rädsla o min saknad, Jag vet att jag alltid kommer tänka och sakna min ängel men jag måste lära mig hantera det annorlunda, för jag måste fortsätta och jag vet att många dagar säkert alltid kommer vara jobbiga, men oavsett måste jag kunna hantera det annorlunda jämfört med hur jag hanterar / hanterat det än så länge. Min ängel är så otroligt saknad och jag tänker hela tiden på dig och önskar du hellre vore i min famn, och jag fick se dig växa upp och bli den fina människan jag vet du hade blivit, o nu kommer bli uppe i himlen. Jag önskar ofta att jag hellre var hos dig där och fick ta hand om dig men jag har mitt löfte och så många människor här nere <3.( har iallafall fått jobb, varit sjuk men ändå får jag en ny chans vilka människor vilken personal o vilka barn, kan ju inte hamna bättre jo om det legat i landskrona istället, men det är sånt man helt enkelt får ta. Men jag vet också att mycket av allt spelar in, det gick för fort allting och jag har verkligen känt mig trygg i stället men inte i mig själv så det har blivit knasigt i mitt huvud, jag vill verkligen jobba men det blev en hel omställning som jag inte var beredd på. Men på måndag börjar jag om, o chansen tar jag jag kommer kämpa nu detta ska gå bra, jag ska göra mitt yttersta för att visa dem att jag vill dethär, för ett jobb överhuvudtaget i dagens läge är toppen.. så jag håller tummarna på att jag får det så det är mitt :) .. 
Jag önskar det fanns något sätt att kunna tacka alla sina vänner för allt dem gör, tacka sin sambo ordentligt, för hans ork för att han jämt finns där. MIn fina underbara sambo <3 Jag älskar honom, <3
 
Ja mitt inlägg idag blir lite blandat, lite av allt möjligt ursäkta mig, men så här är det ibland. rörigt.

Kommentera här: