det är okej att inte vara okej .

Miej w głowie, tam w Twoich ramionach chcę być
I still miss you, varje andetag varje sekund ja precis hela tiden saknar jag din famn dina ögon ditt leende dig tätt in till mig. Å varje dag känner jag hur andetagen blir allt svårare hela tiden.
Jag försöker gå vidare på mitt håll, dock så fort jag är ensam känner jag hur du kommer tillbaka i mina tankar hur jag faller igen. PÅ vad som kunde gjorts annorlunda osv. Vad jag gjorde som var så fel vad jag kunde gjort bättre. Visst faller tanken också på hur jag ska klara mig ur det här, på alla vis inte bara utan dig utan allt annat också. Jag verkar inte passa in någonstans längre, jag bara finns liksom, men tror inte jag lever riktigt.
men jag försöker gå vidare, för jag har funnit någon som kan få mig andas normalt igen när han är nära.
Men jag glad för dig du förtjänar dendär glädjen jag antar att du känner, å jag hoppas ni tar hand om varandra och visar varandra det ni båda förtjänar.



men varför fortsätter man då o falla, varför gör det så ont för ? , behöva ta till massa onödigheter för att orka överleva, för att allt ska sluta kännas tufft åtminstone för stunden. jag skulle sitta där i evigheter bara för att det skulle sluta, men då vet jag hur det skulle sluta till slut. Så nu biter vi ihop en stund försöker andas och ser framemot en mysdag på torsdag med MIN finaste farfar det får mig att försöka bita ihop till dagen är över iallafall :)

/ förlåt för ett tråkigt inlägg, men baha idag är det en sådan dag-

Kommentera här: