♥

Har egentligen hur mycket som helst att skriva men orden räcker liksom inte riktigt till och jag finner inte rätt heller. 

känner mig onödigt känslosam idag, eller jag menar inte att känslorna är onödiga men

sådär väldigt nedbruten och jag hatar när jag mår sådär. När känslorna skulle kunna svämma över.

Speciellt för det började med ett dödsfall som berör hela världen (Avici), något som ingen var riktigt beredd på och den tomheten man känner övergår i en annan saknad, en saknad som ofta kommer ifatt mig när jag tillåter mig att känna för någonting annat. En sorg som aldrig kommer att försvinna.

Det känns som världen tappat en mening, och jag börjat falla igen. Fast jag inte riktigt vill erkänna eller riktigt tillåta mig att känna efter ordentligt. Alla dessa känslor gör mig så jävla trött, och det brukar alltid komma en sväng av tröttsamma känslor när någonting i livet börjar kännas riktigt bra eller när någonting börjar gå åt rätt håll.

Vilket det givetvis börjar hända nu.

 

Det är precis som att så fort någonting bra händer, kan jag inte ta emot det, utan måste helt enkelt falla lite för att förlora det liksom. och det vill jag inte ska hända denna gång. JAG VILL INTE JAG ORKAR INTE: jag är så trött p att jag och min insida ska förstöra för allt det bra som händer. Är dock väldigt glad att gubben min sett rätt genom mitt kaos så jag har lärt mig att han faktiskt älskar mig utan gränser. <3 

 

Men samtidigt mitt i allt, känner jag mig faktiskt riktigt glad.

solen lyser och det är varmt ute vilket gör att jag mår jävulskt mycket bättre i både kropp och själ..

 

alltså livet är så himla kort peeeps, snälla var rädda om varandra <3