♥

Jag vet knappt var jag ska börja, ännu en gång är det längesedan jag skrev och livet är sådär annorlunda och fritt. 

Men samtidigt finner jag ibland en oro och fylls med en panikslagen känsla i verkligen hela kroppen. 

 

Idag tappade jag  fokus igen, ville springa ifrån både lektion och skola (ja jag har börjat plugga igen. Just denna lektion var jag inte beredd på, eller ja på något vis förstod jag det eftersom de skulle handla om liv och död, men jag var inte beredd på alla ord som skulle delas. Mitt hjärta stannade exantal miljoner gånger, ögonen tårades och kände en rusande panik i kroppen som plockade ner mig i skorna, långt ner i ett hål, från början igen. Helvete vad ont det gjorde. 

 

Självklart är de ju lektion med favorit läraren dessutom :( 

Jag måste liksom ta mig genom det, jag har inget val fan också ..

 

Ska denna smärta aldrig släppa taget ? Eller iallafall lätta ? Alltså Engla min älskade docka, ge mig styrka att orka snälla hjärtat, min fina. Jag saknar dig så. Jag är så tacksam för Jack och Jimmie för att jag får vara med om familjelycka, men de känns tufft ibland, samma ålder och man ser var mitt hjärtebarn hade kunnat vara idag. 

 

Så ja det är svårt , svårt som fan att ta sig över alla dessa hinder , men jag har aldrig varit den som gett mig innan och ska försöka att inte ge mig denna gång heller. Jag börjar ju bli mig själv igen, tack vare min fantastiska sambo, hans underbara son, MIN stora familj jag fått ja jag är så galet tacksam.

 

Nej nu orkar jag inte skriva mer, det gör för ont i perioder idag. Suck, var rädda om varandra .