♥

längesen nu, och nu är det dags och skriva av sig för jag behöver verkligen sluta vara arg sluta vara ledsen och ta tag i livet igen, det har hänt så mycket nu och jag tappar fotfästet och hittar inte tillbaka. Jag faller och verkar inte hitta någon fast punkt att våga ställa ner fötterna på, antagligen för jag är mitt under arbetet med mig själv som jag för en gångs skull tar på allvar och ska förlora min kurator som hjälpt mig mer än någon annan idiot man träffat. 
kanske också för att jag förlorat hela min familj vad det känns som iallafall, känns inte som jag har något kvar.
Jag har min sambo hans familj o mina vänner självklart betyder det mer än något annat att jag har dem kvar, som står där som finns där som kramar en om man så behöver det. Som ser mig som puttar på mig och försöker helhjärtat göra mig glad. Jag har bara tappat tron på mig själv, jag litade enbart på mig själv innan aldrig någon annan jag har insett det nu, litade aldrig helhjärtat på någon annan, o när jag till slut faktiskt gjorde det, förlorade jag Engla och drf slutade jag åter igen lita på människor, sen förlorade jag min man vilket jag accepterat innan dess även gamlamormor, o nu farfar min familj och kanske även min mening med livet. 
jag hoppas absolut inte det, det är så det känns kanske för jag själv är så inne i mig själv just nu att jag inte orkar något annat än att känna att allting är förlorat, jag orkar inte ta tag i mig själv. Jag ska snart möta platsen som väcker minnen jag bara vill glömma, som får mig drömma mardrömmar nästan varje natt o fast att jag är vaken har jag mardrömmar, tankarna svämmar över och känslorna är inte alls i styr. JAg ska snart möta detta ställe och jag känner mig mer död än levande fast ändå känner jag att jag är mer levande än död för jag känner precis ALLTING, det sticker bränner hugger dunkar smäller skakas dummas skriks på insidan, Och jag kan inte ge av mig själv till min fina, till mitt allt här i livet. Han ska snart på semester det är han mer än värd min älskling mitt hjärta han behöver det, komma i från jobb o mig komma i från verkligheten ett tag och bara andas bara ha roligt och njuta. o under dem två veckorna ska jag bara vara, jag ska ut och springa ut o promenera bara vara jag jag ska göra precis det jag känner för om det så är att skrika så ska jag göra det, för när han kommer hem ska jag försöka vara en ny människa med hopp i sikte med möjligheterna i handen o friska tankar om jobb.

( Vi behövde detta M , klart jag önskar att vi inte hade det inom oss men nu behövde vi få ut det jag är arg för dina ord ledsen o besviken också både på dig , fast mest på mig själv för jag varit ditt hinder för jag stått i vägen i hela ditt liv. du är det din tur gör vad du vill hitta dig själv må bra tänk bara på dig själv lev livet .
ingen som håller dig nu, nu står du på egna ben precis som du velat hela ditt liv, jag har bara stått i vägen det är min tur också jag ska växa med livet, känns inte så än känns omöjligt men jag kommer kanske dit, kanske inte nu o kanske inte nästa månad men snart förhoppningsvis. nu är det på tiden, att vi klarar oss själv.
en dag kanske vi står med en kontakt igen, det får livet utvisa. tack för mig önskar dig allt bra. ).

mina vänner, min sambo, hans familj - ni är guldvärda <3