ta tag i sitt liv orka kämpa sakna och ändå försöka att aldrig ge upp.

var jag än går eller står blir jag påmind om besvikelsen, sorgen, vreden och den otroliga ilskan.
Ja också rädslan om min förjämnan ångest som trycker ner mig och håller om mig så hårt att jag
knappt kan andas ibland. Jag ville ta ett steg i dag och berätta genom min text i skolan, men det blev aldrig något av detta då ingen egentligen hade haft med sig något att prata om, och då såklart ser jag min chans att vara tyst och ta steget tillbaka istället, så jag misslyckades idag, ganska stort.
Men jag hoppas på fler chanser då jag verkligen måste och inte hinner bli rädd innan jag ens börjat .
Det blir nog bra men jag önskar att all påminnelse överallt kunde sluta göra så ont, sluta trycka ner mig såhär och väcka mig istället, ge mig en ordentlig kraft så jag orka ta mig genom detta.

Jag har egentligen ganska mycket att tänka på när det gäller i sommar, och skolan som jag går på nu.
eller ja motivationskursen som vi går nu. jag måste börja söka jobb tror jag, sommarjobb så jag har pengar i sommar också, för jag kan inte bara sitta hemma och glo, jag måste få göra något.
jag behöver få in mina fötter någonstans ordentligt så jag får en chans, uch jag får nog allt börja leta ordentligt igen. Eftersom det inte lutar åt någon skola än så får jag nog allt ta tag i ett jobb.
jag la leta jobb åt sidan då jag trodde att skolan skulle börja ganska direkt, men vi får väl se om jag kommer in överhuvudtaget.
bäh just nu känner jag bara för att lägga huvudet på kudden sova några dagar och vakna med att en massa är fixat, att jag har gjort det i sömnen och gjort allt så mycket bättre än om jag skulle vara vaken.
men det blir nog bra, jag löser det ska ni se.


Nu ska jag fortsätta spela med mitt hjärta, skälla lite på katterna och sen sova.

puss på.


DESSUTOM , min fina bror Ricky är troligtvis snart ute och kan kramas med mig igen, uch vilken saknad det har varit för långt tid nu. Sakna älskade bror. <3