jag lever i kärleksrus varje dag, men vrf känns det såhär.

jag känner inte igen mig själv, jag känner saker jag aldrig känt innan, paniken den växer rädslan tar över min kropp, jag mår illa känner mig berusad, berusad av verkligheten.
det känns som jag åker karusell jämt och jag försöker lugna mig. min björn sitter i mitt knä kaffet står på bordet jag försöker krypa i hop försöker andas men det gör mest ont.
hjärtat slår allt fortare och jag känner paniken hur den gnager. jag försöker låta bli att ta det lugnt men jag orkar inte stå imot allt. Jag vill sova bort detta, jag vill inte vara med om detta.
jag är rädd. jag är inte van vid att det sitter såhär.
jag måste gå, jag måste tvätta klart jag måste städa jag måste måste och måste.
saknar jobbet saknar att vara liten jag saknar min älsk , jag vill inte vara själv nu jag vill ha en kram jag vill lugna mig, jag står inte ut längre. det kliar jag vet inte var jag ska ta vägen. Ah ta mig här i från nu.